Denna hund har jag haft från de att han var valp och han var 7 år då vi fick ta de tunga beslutet att ta bort han. Har nu bott ihop med Patrik i 3 år och under dom åren har Hjärter varit våran. Men då är patrik och jobbar varje vecka och jag gick så skola och var gravid så det var ganska mycket. Ingen av oss hade den tiden för han som han behövde. Under tiden har var tvungen vara själv hemma så gick det inte ha han inne för han gjorde desperata försök att ta sig ut så vi byggde då en fin hundgård åt honom som han fick vara under tiden jag gick skola och där trivdes han inte för då skällde han hela tiden så grannarna tyckte inte riktigt om de och de kan jag förstå. Så han krävde ganska mycket och med tanke på att jag var hög gravid och skulle ha barn så förstod jag att jag inte skulle ha tid med honom för som de är nu lägger jag all fokus på Emilia så jag tror vi gjorde de rätta beslutet.

 

Många kan fråga varför vi inte sålde honom istället för att ta bort honom, och jag skulle aldrig i mitt liv kunna sälja iväg en hund. Man vet aldrig hur han har de och säljder man till någon man känner skulle de nog bli allderles för svårt och sen så var han ganska gammal också så jag vet att han måt bra där han är nu. Men jag kommer alltid sakna och älska han och han kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta eftersom det var första hunden.